Principen gäller domstolar och offentlig förvaltning och är inskriven i grundlagen (regeringsformen). Den innebär ett krav på att domstolarna och myndigheterna ska beakta allas likhet inför lagen och vara sakliga och opartiska.
När ovan förvaltningar påverkas av ”tidsandan” och agendadriven journalistik undergrävs myndigheternas lagstadgade objektivitet.
I Regeringsformen (RF), som är en av våra grundlagar, står att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (RF 1 kap § 9.)
Likhetsprincipen innebär att alla är lika inför lagen. Det innebär att lika fall ska behandlas lika. Om omständigheterna i övrigt inte skiljer sig ska man alltså nå samma beslut när man tillämpar en regel. Det ska inte spela någon roll om man döms av en domare i Malmö eller i Kiruna, till exempel.
Objektivitetsprincipen innebär att man ska vara saklig och opartisk, och alltså inte ta hänsyn till saker som inte är relevanta för lagen. Om en viss lag till exempel gör skillnad gällande ålder ska man beakta just ålder på personen i fråga, men inte till exempel kön eller hudfärg.
Principerna går i varandra, och fyller samma syfte att säkerställa rättvis behandling. Något förenklat kan man säga att skillnaden är att likhetsprincipens kärna är att alla ska vara lika inför lagen, och objektivitetsprincipens kärna är att man inte ska ta hänsyn till irrelevanta faktorer. Detta gäller alla statliga och kommunala verksamheter.
Den tredje statsmakten
I svenska sammanhang avser ”tredje statsmakten” press och media. De två andra är riksdagen, som stiftar lagar, och regeringen, som verkställer dem. Den tredje statsmaktens uppgift är att granska hur det hela förlöper.
Alla människors lika nyhetsvärde är en omistlig grundpelare i vår demokrati. Utan detta fundament i journalistiken tippar objektiviteten till förmån för politiska, religiösa, personliga, ekonomiska och ideologiska hänsynstaganden och inte allt för sällan direkta ställningstaganden och förnekande av fakta.
Det handlar om rikets säkerhet
Inget industrination i världen har haft en sådan explosionsartad ökning av sprängdåd som i Sverige åren 2015 – 2020, gängrelaterade mord och skottlossningar. Vi är världsmästare på skolbränder och bilbränder, hela garagelängor i taget, är vardagsmat i Sverige sommaren 2020.
Detta hade inte varit verklighet idag om inte 40% av landets journalister sympatiserar med Miljöpartiet. * se länk. Den absoluta merparten av landets journalister, redaktörer och nyhetsredaktioner till miljöpartiet, vänsterpartiet och socialdemokraterna. De har medvetet med sin subjektiva objektivitet, sin värdegrund valt och vinklat sina nyheter, uppslag och idéer samt ägnat sin gärning åt systematiskt förneka sina läsare avgörande fakta i frågorna: vem och varför?
En nyhet, likt en mordutredning, består av fem lika viktiga fakta: när, var, hur, vem och varför! Olika människors olika nyhetsvärde, helt beroende redaktionen och reporterns så kallade värdegrund i kombination av ett flexibelt och godtyckligt användande av Pressetiken. Och ej att förglömma – tidsandan. Svenska journalister är mycket anpassningsbara. Annars riskerar de utfrysning.
Detta kan nu indexeras. Objektivitetsinstitutets främsta uppgift är att forska fram och indexera vilka redaktioner, redaktörer och journalister som mörkat vad i frågan om migration, invandring, kostnader och konsekvenser i sina nyhetsförmedling. Vi ämnar ägna de närmaste hundra åren åt forskning, indexering och utbildning. 2041 ska vi ha Högskolestatus. Vårt första forskningsprojekt är Fredric Karéns chefredaktörskap åren 2013 – 2019 samt döpa våra index i hans namn.
Objektivitetsinstitutet och Objektivitetsombudsmannen har som mål att kartlägga i vilken grad de olika nyhetsorganisationerna, publicister, redaktioner och journalister formade Sverige och dess politik åren 1969 – 2019. Vilka var det som stod bakom och vad resultatet blev. Vilka var huvudaktörerna, när, var och hur. Vilka var de avgörande ögonblicken för Svensk journalistik? Hur kunde det gå så snett? Sveriges mest övervakade och säkerhetsklassade arbetsplats, Regeringskansliet, vars skyddpistoler sex stycken Glock och tusen patroner, stjäls mitt framför ögonen på både makthavare och medier utan att ett ögonbryn höjs och ingen anses vara ansvarig för stölden. Det är dessa människor som är ansvariga för samhällskontraktet här i Sverige. De och landets journalister. Men så icke. Här behövs en ansvarsombudsman. Vem är ansvarig för detta och varför görs inget? Varför löser inte polisen brottet? Nä de jagar fortkörare. De prioriterar trafikförseelse i stället för att skydda landets medborgare från skottlossning och bilbränder. Tills dags dato har tusentals bilar brunnit upp i Sverige med en uppklarningsprocent på mindre än en promille.
Det handlar om rikets säkerhet och svensk media tar religiösa, politiska, personliga, ekonomiska och ideologiska ställningstaganden vid varje enskilt ordval, vinkel och perspektiv. De har under en decennier undanhållit allmänheten och landets styrande vitala fakta och konsekvenser relaterade till migration och invandring, speciellt i fråga hedersrelaterat våld, brottslighet och välfärds- och bidragsbrott. Journalisterna var valt att blunda för verkligheten ända tills att konsekvenserna inte längre gick att dölja. Det handlar om rikets säkerhet. Därför bör alla mediehus, redaktioner, redaktörer, journalister och deras publikationer indexeras efter deras värdegrund. Så vi vet vem som säger vad – och varför!
